Nöjd....
Känslan när man klarar ett uppsatt mål är enormt upplyftande. Jag hade som mål att klara av att springa 1 mil innan oktober är slut. Idag är det 18 september och jag har precis nått min mållinje. Vilken fantastisk känsla. Och det allra bästa med det hela, är att jag inte sprang så jag avslutade med kräkkänslor och tanken att jag aldrig mer vill springa en kilometer till. Utan jag gjorde det i ett alldeles lagomt tempo så att jag tom skulle kunna tänka mig att springa redan imorgon igen (men kanske inte en mil då, men ni förstår vart jag vill komma). Jag nådde mitt mål - och jag gjorde det med ren och skär GLÄDJE. Inte av illvilja, envishet eller tjurighet. Utan för att jag kände att jag KAN, helt och hållet utan "påverkan" av något. Allt detta medan jag pratade med Elin i telefonen (vi har ju våran promenad-telefontid en gång i veckan, då vi promenerar på varsitt håll medan vi pratar med varandra), och jag tog det steget längre idag genom att jogga under hela samtalet. Tror att det bidrog mkt till att det gick så lätt att springa, för jag hade ju sällskap "med" mig hela tiden. Dessutom är det otroligt peppande när man jublar i telefonen till den andre över att man nått sitt mål och får höra att den personen är grymt stolt över en. Det värmer.
Jag avslutar med en bild tagen ikväll. Så otroligt vackert i verkligheten men det går ju tyvärr aldrig att fånga de riktiga färgerna på bild.
