Don't worry, be happy...
Igår berättade mamma att deras grannar(som dom bott grannar med i 30 år) har fått huset sålt och ska flytta ut i juli. De lade ut huset till fsg för två år sedan tror jag det är nu men då intresset var svalt lades det på is ett tag. Mamma och grannen går dagligen ut med hundarna ihop och är med i samma tjejgäng som träffas en ggn i månaden, så hon är verkligen mammas dagliga sociala sällskap. Frågade mamma hur hon kände för det men hon ryckte smått på axlarna, hon är inte den som visar/pratar känslor. Men jag VET att det kommer bli jättetomt för henne då pappa jobbar borta under veckorna och grannfrun är det enda dagliga sociala umgänge mamma har, förutom körsång en ggn i veckan och linedance två ggr vecka. Men då pratar vi ju kvällar, 1, 5 timme åt ggn. Så jag bekymrar mig lite över mamma. Nu flyttar hon ju ändå till stugan under sommaren (och där har hon alltid sällskap av farmor), men i höst när hon flyttar hem igen så har ju grannarna redan flyttat. Går inte att låta bli å fundera över saken även om det inte gör någon nytta. Vet att nya grannarna blir en tjej jag är bekant med sedan lågstadietiden och hennes familj(man och ett barn) så det blir inget nytt umgänge för mamma. Men men... så ligger det till. Kände att jag fick slut på meningar nu.
