Så det är...
Jag grät igår när jag lade mig.
Och jag har gråtit nu.
Vi har vinkat av familjen Stråmo / Larsson och det gör så oerhört ont i mig att inte ha riktigt nära vänner nära. Sådana man kan surra bort kvällen med och känna när jag lägger mig att jag har sån himla tur som får ha de nära.
Jag har torkat tårarna nu och dagen kommer bli bättre. Jag var bara tvungen att få det sagt.
