Man kan aldrig förbereda sig...
Vi fick besök ikväll av mamma och pappa, och hjärtegrynen så klart. Men när pappa burit in Lizen insåg han att hon helt plötsligt inte ser någonting.. alls. Från väldigt dålig syn till ingen alls. Något vi givetvis inte kan låta henne leva med. Jag har redan gråtit och mer lär det bli. Älskade lilla hjärta. Jag har följt dig sen 8 v ålder och nu är du 14, 5 år. Vi som ska vara hundvakt i helgen åt dom. Det kommer skära så enormt å se hur pass dålig hon är. Och det lär väl bli sista ggn vi får ha båda hos oss. Nu kan jag inte skriva mer för det bränner i ögonen och tårarna rinner. Jag älskar dig så innerligt! 
